William Morris

William Morris (1834–1896) –  grundaren till inredningsfirman Morris & Co (1861).

När William Morris dog 1896, 62 år gammal, skrev hans läkare att han dog av  ”simply being William Morris, and having done more work then most ten men”. Förutom att han var en konstnär, formgivare och författare så var han också en brinnande socialist, entreprenör, byggnadsvårdare, miljöaktivist, journalist, inredare, boktryckare..

I mångt och mycket var han före sin tid. Redan på 1870-talet varnade han för naturförstörelsen, var emot tidens växande industrialism och massproduktion och ville värna hantverkstraditioner och äktheten i material. William Morris idéer handlade mycket om drömmar, en drömvärld med skönhet i det man omger sig, ens liv och arbete. Idéerna spreds i den Engelska Arts & Craftsrörelsen.

Han var en socialistisk agitator för olika arbetarpartier i England som skulle komma att utvecklas till Labour. Vid verkstäderna i Merton Abbey, London rådde goda arbetsförhållanden för de anställda, bra löner, det sägs att vid arbetsplatserna sattes det upp små tavlor med pressade blommor för att personalen skulle ha naturen nära. Här tillverkades de mest fantastiska tapeter, tryckta tyger, vävnader, mattor och blyinfattat glas. Priset för de fina inredningar som skapades blev förstås höga och firman kom att inreda mest fina salonger, herrgårdar och slott…

Morris stora intresse för byggnadsvård gjorde att byggnaderna vid Merton Abbey anpassades till verksamheten men utan att förändra dem. Det förblev intakt tills företaget stängdes 1940. Efter kriget, och skador till följd av det, skedde en kommersiell expansion i området men idag har Merton Abbey återigen blivit föremål för restaurering och kulturvård i Morris anda. 

The Sussex Chair, en populär stolsmodell som fanns i sortimentet hos Morris & Co med flätad sjögrässits (s k kuvertflätning), tillverkad efter en provinssnickrad stol funnen i Sussex. Den möblerade både finare salonger och studentrum.

Akantusbladen var ett av William Morris favoritmotiv som ofta återkom i hans tyg/tapetmönster och  i hans manuskript.  Acanthus Leaf ritade han 1875, ett storskaligt tapetmönster med böljande akantusblad i olika gröna och bruna nyanser mot en mörk botten. Detta mönster krävde 30 tryckblock för att produceras och det gjorde att det blev en av de dyraste tapeterna hos Morris & Co på den tiden.

Kelmscott Manor ligger i Cotswold, södra England, ett kalkstenshus från slutet av 1500-talet. Det var William Morris och hans familjs lantställe där han hämtade mycket av sin inspiration. Huset var länge i Morris familjs ägo och testamenterades sedan till Oxford University. Idag ägs det av Society of Antiquaries of London och och är ett skyddat kulturminne och museum. Här återfinns en bevarad interiör från William Morris tid med hans design i textil och möbler – däribland Willow Boughs tapeter och Strawberry Thief-textilier. Även trädgården bevaras med mycket gamla träd och rosplanteringar.

Kelmscott betydde mycket för William Morris och fick ge namn åt hans boktryckeri och hans residens i London.

William Morris startade sitt privata boktryckeri Kelmscott Press 1891 i Hammersmith, London, där han hyrde ett hus nära sitt eget hem och satte upp tre tryckpressar.  Ändamålet var att framställa vackrare och bättre tryckta böcker. Morris ställde höga krav på val av papper och tryckfärg. Han tecknade även två typsnitt, Golden Type och Troy Type.  Kelmscott press blev Arts & Craftsrörelsens mest kända privatpress.

Intresset för William Morris och hans livsverk har aldrig varit större än nu de senaste åren och har nått ut till en bred allmänhet. Det är en hel värld att förundras över när man börjar utforska. Jag är så tacksam att ha det här arvet som en källa till arbetsglädje, varje dag! Mycket finns kvar att utforska och tänk den dagen när jag får besöka Kelmscott Manor i Cotswold… Eller när jag får tag på en Sussex-stol… Eller den där boken från Kelmscott Press… 

Den klassiska Clubfåtöljen

Det finns få möbler som kan ge så mycket atmosfär i en inredning som en klassisk gammal clubfåtölj i patinerat läder. Tyvärr är det ju så att de flesta av dem som finns kvar är i mycket dåligt skick och används ofta lite för länge så att stoppning/ former börjar falla sönder.

Här visar jag ett exempel på fåtölj från ca 1920 som var i sådant skick. En släktfåtölj som togs om hand av någon som förstod värdet i en den och kostade på en renovering. En riktigt kulturgärning, en fåtölj av denna kvalitet går knappast att köpa ny idag.

Fåtöljer med den här åldern är mycket välbyggda och stoppningarna innehåller endast naturmaterial som tagel, linneväv och bomullsvadd. Det är av största vikt att bevara det som är kvar av stoppningarna, även när fåtöljen är så trasig som denna. Ofta är de fint formade kantvulsterna i så fint skick att de kan läggas tillbaka, och med ny linneväv sys av igen och ge fåtöljen samma fina former som när den var ny.

Ett stort arbete, som kräver stor kunskap, tålamod och framförallt många timmars arbete. På bilderna ser ni några av momenten; ny botten – sadelgjord, handknutet resårhus, grundstoppning, överstoppning, domestik, läderbearbetning, djuphäftning, spikning osv

Sagoslottet

Ett ställe som fascinerat mig är Tjolöholms Slott i Kungsbacka på Västkusten. I somras fick jag tillfälle att tillbringa några dagar där jag bodde i den mysiga Grindstugan.
Allt andas Arts & Crafts här kring detta slott som ritades i Tudorstil av arkitekten Lars Israel Wahlman och stod färdigt 1904. Wahlman fick uppdraget efter att ha skickat in sitt bidrag “Hobgoblin” till en arkitekttävling. Bidraget kom två i tävlingen men han fick ändå uppdraget. I boken “A Woman´s Achievement” av Anne Sumner kan man följa arbetet med uppförandet av slottet genom korrespondens mellan byggherren eller rättare sagt kvinnan, Blanche Dickson, och arkitekten. Blanche hade Skotskt påbrå och slottet är starkt influerat av den Brittiska Arts- and Craftsrörelsen med äkta material och konsthantverk av högsta kvalitet. “Hobgoblin” är verkligen som från en saga, som de där slotten jag ritade när jag var liten.
Om ni vill få en liten bit England på närmare håll så gör ett besök till Tjolöholm. Där kan man också äta gott och bo i trevliga stugor. Det finns också otroligt fina stigar runt halvön perfekt för en jogg med bad i havet. Den här sommaren, 2017, har de också en speciell utställning med originalkostymerna från Downton Abbey.  Det finns mycket intressant att läsa om slottet och om arkitekten, jag nämner några böcker nedan. Wahlman blev sedan en arkitekt “på modet” och jag har stött på hans arkitektur på flera ställen här hemma i Närke, bl a inredningar på Myrö Slott och vid Trystorps Säteri.
 
SAMSUNG CSC
Tudorslottet
SAMSUNG CSC
Man får inte fotografera på visningarna men jag tog detta i smyg i entréhallen.. Väggmålningen The Dreamer and Sorrow av Albert Eldh 1903

Liberty
Den här interiören är från varuhuset Liberty i London,
men skulle kunna varit en av Wahlmans dekorationer
i Tjolöholm. De dyker upp i inredningen, på möblerna, på
fasaden.. Fabeldjur, en säl, en apa. Man vill gå in
i den här världen många gånger för att kunna se allt.
Wahlman var verkligen en allkonstnär,
med känsla för detaljerna.

SAMSUNG CSC
Min resekamrat, väntar tålmodigt.
SAMSUNG CSC
Trädgården, mot havet
SAMSUNG CSC
Grindstugan
SAMSUNG CSC
Den lilla hallen i Grindstugan
SAMSUNG CSC
Honeysuckle från William Morris, i soffan

Tjolöholm

Boken om Tjolöholm av Anne Sumner

 

 

Wahlman_1

Allkonstnär i “hemtrefnadens” tid, Johan Knutsson

Wahlman_2

Hantverkare i “hemtrefnadens” tid, Johan Knutsson

 

 
 

Majas fåtölj

Jag fick in en liten fåtölj för renovering och som alla möbler hade den med sig
en historia. Det var Majas son som lämnade in fåtöljen när Maja gått bort
efter ett långt liv. Sonen berättade att Maja blivit dålig och flyttat till ett ålderdomshem.
Hennes fåtölj var så sliten så barnen ville att hon skulle ha en ny och fin med spakar och
reglage i sitt nya rum. Den gamla fåtöljen hamnade ute på ett fält i väntan på Majbrasan.

Det var bara det att Maja började gråta och frågade efter sin fåtölj. Till slut hämtades den
in och Maja fick sitta i den sin sista tid.

Efter hennes död blev det något speciellt med fåtöljen och den lämnades till mig.
När jag plockade isär den hittade jag  fotot på Maja som ung och några andra saker.

Fåtöljen fick tillbaka sina fina detaljer med kedrar i läder och det vackra tyget Larkspur från
Morris & co. Nu blir den till glädje för en generation till.

Maja1

Maja3

Maja5

Före

Maja6

Maja7

Maja4